Svenska Barnboksinstitutets (Sbi) årliga bokprovning är nu i full gång och i vanlig ordning hade Medioteket ordnat en separat provning för Stockholms stads skolbiblioteksanställda. Hela syftet med Bokprovningen är att se hela bredden i utgivningen och det görs alltså inga bedömningar av böckernas kvalitet. Genom att delta i Bokprovningen får man sig till livs ett axplock av föregående års utgivning och om det gått att utröna några särskilda teman som varit särskilt framträdande.

Lillemor Torstensson, informationsansvarig på Sbi, berättade bland annat om det tydligaste av de teman som man tyckt sig kunna urskilja i förra årets bokflod; en vilja till inkludering. I dessa böcker återfinns ofta ett berättarjag som befinner sig utanför samhällets normer, men som genom historiens gång utvidgar (och kanske utmanar) läsarens syn på vad som är rådande norm eller inte. George, Brorsan är kung och Skarven är några av dessa.

Ett flertal böcker handlar om barn och unga som flyr från krig. För de yngre barnen har berättelserna mer karaktär av att beskriva flykten som ett äventyr mer än något skräckfyllt, som Åka buss, Flykten och Pudlar och Pommes. För de äldre läsarna har dock böcker med detta tema mer tendens att ta in det problematiska i vad det innebär att fly och att komma till ett nytt land., ex Du och jag mot världen.
En annan framträdande riktning från förra året är intresset för religion och mytologi, dock i stort sett uteslutande kristendom och nordisk mytologi. Som exempel på detta fick vi se Den inofficiella Bibeln för minecrafters: berättelser från Bibeln: block för block och Hjältarnas seriebibel.
Ett ständigt återkommande tema i barn- och ungdomsböcker är skräck, så också under 2016 års bokutgivning där bokprovarna kunnat se en ökning av berättelser som skrämmer. Fortfarande är spöken något som gillas, gärna mot bakgrund av främmande hus och skolmiljöer. Zombier, vampyrer och varulvar går igen (!) i böcker som Skräcksäcken och Miras hemlighet. Att folktro och väsen verkar vara något som man gillar att skrämmas av har man sett både i innehåll och omslagens formgivning där skog och natur står för det som är skrämmande och mystiskt, exempel på detta är Blodvittring och Hemsökta.

Ett annat tema som fortsätter att hålla i sig är dagboksromanen – enligt Lillemor har kort sagt varje förlag en egen ”dagbok-för-alla-mina-fans-inspirerad” utgivning. Nikkis dagbok har utkommit med ännu en del, Berättelser om … och likaså den omåttligt populära serien om Greg, Satsa allt. Om berättarjaget är en pojke förekommer nästan alltid en förklaring om att det inte är dagbok som de skriver, utan en loggbok eller liknande. Man håller alltså kvar det stereotypa tänket att dagboksskrivande är något som bara flickor sysslar med.
Detta gäller även för hur illustrationerna har gjorts i böckerna och som omslag. De barn som avbildas är ofta likadana, smala, gängliga och i samma längd, vilket till stor del tros bero på att förlagen använder bildbyråer som är mer benägna att visa på vedertagna normer. Däremot har man glädjande nog sett en förändring när det gäller representationen – det är att det inte längre bara är ljushyade barn eller fotbollsspelande pojkar som framställs i böckerna, som exempelvis Ge inte upp, Amina!

Efter att ha presenterats för denna skatt av böcker fick vi gå runt och botanisera bland samtliga utgivna barn- och ungdomsböcker under 2016. Sammanlagt 2414 stycken. Man vill bara börja knapra direkt!

Läs mer om Bokprovningen på Sbi:s hemsida: http://www.sbi.kb.se/sv/Bokprovning/

/Anja Sahlstedt