Visar inlägg med tagg:

jun

Klaras läsprepp – såhär får du dina elever att vilja läsa

Postad av Jenny

juni 18, 2020 11:00 f m

Foto: Sanna Dolck Wall

Klara Önnerfelt är skolbibliotekarie på Matteusskolan och många känner säkert igen henne från podden Flödet eller bloggen Boklus, eller något av de många andra forumen som Klara är aktiv inom. Nu är hon även aktuell med en ny bok, Klaras läsprepp! – att främja läsning bland barn och unga. Läs vad kollegan Cilla Dalén tyckte. Skolbiblioteksbloggen ville såklart ställa några frågor till Klara.

Du är skolbibliotekarie sedan 15 år. Vad var det som fick dig att vilja skriva en bok om läsning för barn och unga?

Det vad flera saker. De senaste fem åren har jag inte bara varit skolbibliotekarie utan också frilansat som läsfrämjare och föreläsare. Jag hade andra samarbeten med Btj och idén att skriva en bok föddes i samtal med Eva Bengtsson på Btj förlag som hade varit med när jag föreläst för bibliotekarier. Jag har jobbat med läsfrämjande mycket och på olika sätt och kände att jag ville dela med mig. Dessutom hade det gått upp ett ljus för mig när jag läste om Linda Gambrells regler för motivation och jag ville gärna sprida det. Sen var det också att det var kul att prova något nytt. Jag har skrivit på olika bloggar i många, först Lilla skolbiblioteksbloggen och sedan Klara bokprat, och detta blev en utveckling av det.

Du skriver i din nyutkomna bok Klaras läsprepp om att Linda Gambrells sju regler för läsmotivation har varit betydelsefulla för dig i din yrkesutövning. Vilka är de?

Relevans: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när läsningen och aktiviteterna kring det lästa känns relevanta för dem.
Utbud: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när de har tillgång till stort urval och bred variation av läsning.
Tid: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när de har goda möjligheter till hållbar läsning.
Val: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när de har möjlighet att göra val kring sin läsning.
Interaktion: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när de har möjlighet till social interaktion kring det de läst.
Framgång: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när de har möjlighet att ta sig an utmanande texter på ett framgångsfullt sätt.
Incitament: Barn och unga blir mer motiverade att läsa när läsincitament (belöningar) speglar vikten och värdet av läsning.

Jag tycker att det var intressant att läsa om dina övningar för att hissa och dissa böcker. Varför tror du att det kan vara svårt att dissa böcker som skolbibliotekarie?

Det är svårt av två anledningar tror jag. Dels har vi som skolbibliotekarier ofta ett ganska begränsat anslag. Vi väljer noga och vänder på slantarna innan vi köper in och sen vill vi ju så klart att böckerna ska bli lästa. Om man dissar en bok är ju risken att den aldrig finner sin läsare. Sedan är det ju också känsligt att dissa böcker för tänk om man talar illa om något som en elev gillar, vi vill ju inte såra våra elevers känslor. Men jag tror att om man gör det på rätt sätt, som jag skriver om i boken, så kan det bli en sporre att läsa. Lite som att låsa in förbjudna böcker i giftskåpet. Alla böcker har ju sin läsare, som Ranganathan skriver, det gäller bara att klura ut vägen för boken dit.

Du skriver varmt om högläsningen. Har du något/några bra boktips för högläsning?

Min absolut bästa högläsningsupplevelse i år har varit när jag läste Om jag försvann av Meg Rosoff för min son som precis har gått ut femman. Det är roliga när man läser högt för sina egna barn, för man kan utmana ännu mer än när man läser för en stor grupp elever i skolan. På skolan har jag läst Festen i Hulabo i alla förskoleklasserna. Det blev också riktigt lyckat. Rim är tacksamt och Britt G. Hallqvist är från Lund precis som jag så det passade fint som introduktion. Och så kunde jag göra bonden Jöns på riktigt bred skånska vilket stockholmsungarna tyckte var kul.

Du skriver i Klaras läsprepp om att ha en övning med elevernas som rör deras läsande liv. Vilket är ditt eget starkaste läsminne?

Jag har så många! Men om jag bara ska välja ett så är det en skidsemester när jag läste Donna Tartts Den hemliga historien. Jag åkte skidor hela dagen, sen kröp jag så fort jag kunde ner i sängen, bland såna där fluffiga österrikiska täcken och stora kuddar och läste med bara ett avbrott för middag tills jag somnade. Hela familjen tyckte att jag var urtråkig, men själv hade jag det väldigt spännande.

Du skriver också om att synliggöra olika platser för läsning med hjälp av ett bildspel. Kul idé! Var läser du helst?

Jag är en sån som kan läsa överallt. I bilen, på tåget, på en köksstol, vid infodisken på jobbet… Men allra helst läser jag på en strand i Grekland. Det blir det ju inget av med i sommar men näst helst läser jag i min solstol i trädgården i familjens hus i Skåne och det kommer jag att göra många timmar den här sommaren.

Du tvekar inte att delge oss läsare dina mindre lyckade projekt. Hur ska man tänka som skolbibliotekarie om man är rädd för att misslyckas?

Ingen kan lyckas jämt och om man aldrig vågar blir ju inte heller de lyckade projekten av. Hellre göra något än göra inget tycker jag. Och även de misslyckade projekten för ju något gott med sig, som man även kan läsa om i boken. Det kan var att man når en enda låntagare, eller att man själv lär sig något nytt, så det är bara att köra tycker jag.

Vilket är ditt eget första biblioteksminne?

Biblioteket betydde mycket för mig i unga år för min mamma tog oss ofta till Stadsbiblioteket i Lund och jag träffade min äldsta vän på sångstunden där när jag var två år och vi är fortfarande vänner. Jag minns inte sångstunderna, men jag minns dofterna, ljuden, hur spännande det var att smyga genom vuxenavdelningen för att gå upp för trappen till den lilla hyllan på andra våningen där fiket fanns då.

Vad läser du just nu?

Jag har precis läst klart Perfekt väder för lidande av Åsa Asptjärn. Jag tycker att hon är en genialisk författare och boken är verkligen både rolig, intressant och gripande.

Tack Klara och ha en fin midsommar!

Vill du höra med av Klara? Kolla in @klara_bokprat, Klara bokprat på You Tube och podden Flödet.

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

jun

Ett skolbibliotek i världsklass – På Thorildsplans gymnasium står samarbetet i fokus

Postad av Jenny

juni 16, 2020 2:06 e m

Anna Ceder och Tehres Lindskog Foto: Samira Danho

I år har Thorildsplans gymnasium tilldelats DIK:S utmärkelse Skolbibliotek i världsklass och Skolbiblioteksbloggen ville såklart prata med de inblandade. Först ut är rektor Anna Ceder.

Det är första gången ni fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass. Vad har ni gjort annorlunda än tidigare?

Det är faktiskt första gången vi söker och både vår skolbibliotekarie Tehres och jag hade goda förhoppningar, eftersom vi vet att vi har en mycket väl fungerande verksamhet.

Hur har du som rektor kunnat bidra till att ni tilldelats utmärkelsen?

I min roll som rektor handlar det om att ge förutsättningar för det dagliga arbete, men och så för utvecklingsarbete. För mig är det viktigt att biblioteket, med sina resurser och kompetens, integreras i undervisningen. Därför har Tehres, vår skolbibliotekarie haft en central roll i vårt kollegiala lärande. Tillsammans med förstelärare har hon varit ledare för grupper som arbetat med läsfrämjande undervisning och med medie- och informationskunnighet. Vårt mål är att ha en tydlig progression i elevernas utbildning i arbete med såväl skönlitterära som vetenskapliga texter.

Hur ser du som rektor på skolbiblioteks del i undervisningen?

Biblioteket är en viktig plats för eleverna på många olika sätt dels är biblioteket ett väldigt vackert och inbjudande rum att bara vara i som ökar elevernas kreativitet, dels ett rum där man kan inhämta kunskap, få hjälp med projekt, diskutera olika frågeställningar. Biblioteket är en plats där man bli sedd och får känna en gemenskap och en plats där man kan delta i olika evenemang, till exempel bokcirkel. Om man sammanfattar så är biblioteket en pedagogisk resurs och som stöttar eleverna så att de kan nå sina kunskapsmål.

Hur kan du som rektor skapa förutsättningar för att skolbibliotekarien ska kunna ”kroka arm” med lärarna?

Genom att vår skolbibliotekarie har en central roll i vårt Kollegiala lärande (KLL), så skapas goda professionella samarbeten. Numera har lärare i teknik och design lektioner i källkritik/ källtillit och till exempel gymnasiearbete tillsammans med skolbibliotekarien i biblioteket.

Min roll är att skapa förutsättningar för samarbete och att peka på bibliotekets resurser och kompetens. Jag vet också vilken viktig roll språket har för lärandet i alla ämnen, liksom vårt uppdrag att ge eleverna kompetens i att hitta och kunna värdera information. I slutändan handlar det om demokrati.

Foto: Tehres Lindskog

På Thorildsplans gymnasiebibliotek arbetar en skolbibliotekarie och två assistenter. Vi bytte ett par ord med skolbibliotekarien Tehres Lindskog.

Hur känns det?

Jag och bibliotekets biblioteksassistenter Samira Danho och Rebecca Wondimagegne är så otroligt glada för utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass. Utmärkelsen visar på att vi gör ett bra arbete som bibliotek och tillsammans med övriga skolan.

Vad var anledningen till att Thorildsplans gymnasium fick utmärkelsen i år?

Samverkan är nyckelordet. Vårt mål har varit att biblioteket skall integreras i allt skolutvecklingsarbete. Språket har en nyckelroll i allt lärande därför är det viktigt att arbeta läsfrämjande och med lässtrategier i undervisningen. En gymnasielev behöver ett ordförråd på minst 50 000 ord för att klara av sina studier. Ett annat område där biblioteket är centralt är att utveckla kunskaper och förmågor i medie- och informationskunnighet (MIK) för att bli informationskompetenta. I vår verksamhet med biblioteket och skolan kan man se den röda tråden: från läroplanen via skolans lokala biblioteksplan, som tydligt ska relatera till varandra, till övergripande mål som omfattar biblioteket som pedagogisk funktion.

Jag menar att biblioteket är en självklar del och ingår i den pedagogiska verksamheten. Jag samverkar och planerar skolans verksamhet i nära samarbete med skolans övriga pedagogiska personal. Jag har ett väldigt nära och bra samarbete med min chef Anna Ceder, övriga ledningen och arbetar nära lärarna genom vårt arbete med Kollegialt lärande (KLL). I KLL arbetar jag och pedagogerna gemensamt med att utveckla nya pedagogiska arbetssätt och att lära av varandra. Vilket även det torde ha påverkat att vi fått utmärkelsen eftersom det har gjort att verksamheten hela tiden kan utvecklas gemensamt och utifrån en helhet.

Vad är strategin för att behålla utmärkelsen nästa år?

Vi ska fortsätta med vårt arbete som förut, men förbättra och utveckla verksamheten vidare i samarbete med övriga skolan. Skolbiblioteket finns nu som en självklarhet i skolans utvecklingsarbete och kollegiala lärandet. Detta har lett till att vi verkligen jobbar tillsammans och det kommer vi fortsätta med. Det är både roligare för oss och bättre för eleverna.

Hur skulle du beskriva verksamheten i gymnasiebiblioteket?

Vi har ett stort och vackert bibliotek som är perfekt att använda både till egenstudier, tyst läsning för klass och för undervisning. Jag arbetar med lärare då undervisning och projekt sker i biblioteket, jag har då exempelvis lektioner i källkritik, informationssökning och källtillit, källkritik och referenshantering. Så länge projektet pågår arbetar de i biblioteket med det material som finns här, i databaser och på internet och kan ställa frågor direkt både till mig och läraren. Jag har även introduktioner i biblioteket för årskurs 1 men går jag även ut i klassrummen och undervisar i MIK och har både lektioner i informationssökning och workshop för eleverna i årskurs tre kopplat till gymnasiearbetet. Även på SPP har jag lektioner i informationssökning och workshop och försöker här vara en extra resurs för eleverna. Jag deltar på flera lektioner då de skall skriva sitt gymnasiearbete så att de ska kunna bolla idéer om bland annat frågeställningen, syfte och litteraturen med fler än gymnasiehandledaren.

För att stimulera till läsning har biblioteket en bokcirkel för eleverna, jag har bokprat, jag bjuder in författare inför olika läsprojekt som jag och pedagogerna planerat in, ibland större läsprojekt och ibland enkom för en klass. Det blir lite olika från år till år men är en viktig del för att öka läslusten bland eleverna. En annan viktig del är att ha bra och ny litteratur tillgänglig för att kunna främja till läsning, man måste dels köpa in litteratur som läsaren efterfrågar och dels litteratur som passar ämnena och olika projekt. Det kan exempelvis vara noveller som tar upp AI som de skall läsa i samband med ett projekt i teknikämnet där de skall leta efter fakta för att sammanställa en faktatext. Då kan novellen lyfta olika samhällsfrågor om AI på ett bra och annat sätt än faktalitteratur. Jag försöker även stimulera till läsning för våra elever som går på IM genom att lämna boklådor i klassrummen. Då kan de när helst de känner för det hämta en bok att läsa då de avslutat en uppgift eller har håltimme. Jag anordnar även olika evenemang i biblioteket och nu när skolans nya inriktning är ”Skolan för framtidens samhällsbyggare” så funderar jag såklart över vilka nya evenemang som vi kan göra som innefattar hållbarhet och hållbar utveckling.

På vilket sätt spelar gymnasiebiblioteket roll för eleverna i deras vardag på skolan?

Biblioteket är en viktig plats för eleverna på många olika sätt, dels är vårt biblioteket ett väldigt vackert och inbjudande rum att bara vara i och som ökar elevernas kreativitet, dels ett rum där man bland annat kan inhämta kunskap, arbeta och leta efter information och rätt material samt få hjälp med att förstå uppgifterna och diskutera olika frågeställningar. Här blir varje elev sedd och kan få stöd och individuelle hjälp med både skolarbete och personlig hjälp.

Vid öppet hus får vi alltid många kommentarer om att rummet känns som ett högskolebibliotek eller folkbibliotek, vilket jag ser väldigt positiv på eftersom vi då lyckats med rummets atmosfär, utformning och ger den känsla som vi vill förmedla. Ett kunskapsrum!

Hur upplever du att du gör skillnad som gymnasiebibliotekarie?

Mitt mål som bibliotekarie är att hjälpa och stötta eleverna i deras skolarbete så att de ska kunna nå sina kunskapsmål. Jag har därför en nära diskussion med både elever och pedagoger och är en förlängning och stöd som pedagogisk resurs i skolan. Jag är utbildad Biblioteks- och informationsspecialist och har mycket kunskaper i litteratur och olika ämnen vilket är ett viktigt komplement på en skola. Som bibliotekarie kan jag se helheten och i vår lokala biblioteksplan har jag bland annat utarbetat en progression för eleverna i ämnet MIK. Detta är oerhört viktigt för att alla elever skall få utveckla kunskaper och förmågor i ämnet innan de slutar gymnasiet. Alla elever skall få likvärdig utbildning, det är en demokratisk rättighet. Genom att lära sig dessa kunskaper och förmågor kan eleven komma vidare i sin kunskapsutveckling och gå ett steg längre med sin uppgift och lärande än vad de själv trodde var möjligt. Därför är det viktigt att eleverna får diskutera och bolla sina uppgifter hur de skall förstå och tolka uppgiften så att de kan se nya infallsvinklar, få prata om sin frågeställning, få en djupare förståelse, kunna diskutera vilket material som fungerar för olika projekt, prata om gymnasiearbetet med fler personer än lärarna. Jag ger dem ett sammanhang och kunskaper så de kommer lite längre än vad de tänkt med sin uppgift från början. Lyckan är när de säger att de lärt sig något och tycker att det de skall göra är intressant!

Här är två citat från två olika elever som jag hjälpte via Teams denna termin då de arbetade hemma. Båda går i årkurs 1.

” Det gick bra, tack så jätte mycket för din hjälp. Hade förmodligen inte kunnat klara av uppgiften så bra som jag gjorde utan din hjälp.”

”Ja men tror att jag ska ha en frågeställning och det kommer nog vara likheter och skillnader mellan människans och bläckfiskens öga. För då kommer jag behöva få in fakta om människans ögats utveckling etc. Men även då om bläckfiskens och vilka likheter/skillnader det finns. Det här kommer bli så intressant att skriva om :))”

Förutom detta diskuterar jag litteratur och uppmuntra elever som tappat sitt läsintresse till att börja läsa igen. Läsning är en mycket viktig del i lärandet och det är viktigt med ett stort ordförråd för att kunna ta till sig kunskaper och det jag erbjuder gör skillnad. Ett uppdaterat och fräscht bibliotek gör att eleverna känner sig sedda och om det finns många böcker att välja mellan, både facklitteratur och skönlitteratur ökar det både lustläsning och leder till bättre skolarbete. Jag jobbar för att som bibliotekarie veta vad läsaren vill ha innan läsaren vet det själv.

Hur tror du att skolans elever och personal kommer att reagera på nyheten?

Personalen har reagerat väldigt positivt på nyheten och grattar både mig och mina biblioteksassistenter till utmärkelsen, alla är mycket glada och känner att vi gemensamt gjort ett bra arbete för att nå hit. Eftersom vi inte träffat eleverna på grund av pandemin de senaste månaderna har vi inte nu samma kontakt som vanligt men till hösten kommer vi fira tillsammans att vi fått utmärkelsen.

Hur ska ni på skolan fira?

Vi kommer fira utmärkelsen nu innan sommarlovet med personalen och till hösten med eleverna.

På Thorildsplans gymnasium är alltså samverkan mellan skolbibliotekspersonalen och lärarna A och O. Så därför ville vi även få ett lärarperspektiv. Läraren Helena Zeidlitz har fått tycka till.

Hur bidrar gymnasiebiblioteket/bibliotekarierna till din undervisning?

Bibliotekarien är alltid intresserad av att engagera sig i våra kurser om vi ber om det. Det är skönt att det inte känns som att jag som lärare kommer med en extra arbetsbörda. Tvärtom, biblioteket är gärna med i kursen och föreslår texter eller till och med handleder elever som behöver extra stöd exempelvis med att söka källor till ett arbete. Jag tycker att det är viktigt att elever får möta flera vuxna som intresserar sig för deras studier i de olika kurserna och förklarar på olika vis. Jag vill ju att eleverna skall förstå att det inte är jag som lärare som har hittat på vad de skall göra utan att alla deras ämnen strävar mot att de skall lära sig vad de behöver för att studera vidare. I det arbetet är biblioteket och bibliotekarien en samlande kraft.

På vilket sätt är gymnasiebibliotekets verksamhet en del av elevernas studievardag?

Elever sitter ofta där när de jobbar i grupp eller enskilt. Det är en lugn och motiverande miljö och de vet att de alltid är välkomna att fråga bibliotekarierna om hjälp med hur de ska söka och använda texter. Ofta kommer bibliotekarien ut till oss i klassrummet för att visa eleverna hur de kan använda bibliotekets resurser i t.ex. arbete med en ämnesfördjupning eller ett ämnesövergripande projekt. Det är också fint att så många väljer att utnyttja tjänsten ”Boka en bibliotekarie” under sitt gymnasiearbete.

Stort grattis Thorildsplans gymnasium och lycka till med ert framtida arbete!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

maj

Undervisningsråd Anette Holmqvist om hennes tid på Skolverket, utmaningar för skolbibliotek och att vara stolt på jobbet

Postad av Jenny

maj 29, 2020 8:32 f m

Foto: Christer Holmqvist

Anette Holmqvist slutar som undervisningsråd på Skolverket och naturligtvis ville Skolbiblioteksbloggen ställa några frågor till henne om hennes tid inom skolbiblioteksvärlden.

Hur kom det sig att du började intressera dig för skolbibliotek?

Eftersom jag hade läst litteraturvetenskap (i slutet av 1970-talet) så blev bibliotekarieyrket ett ganska naturligt val. Men jag visste nog inte egentligen vad jag ville med det när jag sökte in på utbildningen i Borås. Väl där så konstaterade jag att det var två saker jag i alla fall INTE skulle arbeta med:

Naturvetenskaplig och teknisk litteratur
Skolbibliotek

Men det var precis det jag kom att göra. Det var brist på arbete efter jag hade tagit min examen så jag sökte alla sorters biblioteksjobb. Efter en sommar på Läsesalongen i Stockholm fick jag arbete på en grundskola i Täby 1983. Där arbetade jag i 9 månader och sedan började min långa bana som gymnasiebibliotekarie i Stockholm (1984-1999). Jag upptäckte nämligen att det var ett mycket roligt jobb. Och det första gymnasiet (Åsö gymnasium på Södermalm) jag arbetade på hade just teknisk inriktning, vilket var en väldigt rolig utmaning för en person som är humanistiskt skolad i botten. Utan de 14 åren på Åsö gymnasium hade jag nog aldrig fått det stora intresse för internet som jag har än idag och utan den bakgrunden hade jag nog inte heller ”hamnat” på Skolverket.

Vilket är ditt första skolbiblioteksminne?

Det är från mellanstadiet på Strömslundsskolan i Trollhättan. De hade byggt om skoltoaletterna till bibliotek och där satt en vänlig dam och lät mig låna högvis av böcker. Konstigt nog minns jag aldrig att jag såg några andra barn där. Jag var en typisk bokslukare som barn och tonåring.

Du har varit skolbibliotekens förkämpe under en lång tid. Vad är du mest stolt över?

Jag har fått frågan förut och svarar nog olika varje gång. Jag är nog allra mest stolt över att jag har baxat skolbiblistan från en renodlad projektlista 2001 ända fram till det aktiva diskussionsforum det är idag 2020. Den har flyttats till ny myndighet, från nedlagd myndighet, mellan olika projekt, via en lång rad omorganisationer och nya chefer.

Jag är stolt över att jag har lyckats få arbeta med skolbibliotek också när Skolverket inte haft tillstymmelse till uppdrag i frågan. Där känner jag också tacksamhet till mina chefer, särskilt till min senaste chef Helena Elwin som alltid visat intresse för skolbibliotek.

Att Kolla källan fick ganska bra spridning, trots att jag tidvis inte hade så mycket tid för webbplatsen, är jag också stolt över.

Har skolbibliotekariens roll ändrats under ditt yrkesliv och i så fall, på vilket sätt?

Ja, absolut. Mitt intryck är att skolbibliotekarier arbetar mycket mer integrerat med undervisningen idag är vad vi gjorde på 1980- och 1990-talet. Självklart behövde man vara social och utåtriktad även på min tid och visst fanns det skolbibliotekarier som deltog i undervisningen redan då. Loertchers taxonomier kom ju redan på 1980-talet och vi hade Louise Limberg som lärare redan 1981-1983.

Men det var mer vanligt med renodlade bibliotekslektioner (ofta utan lärares närvaro) när eleverna fick lära sig bibliotekskatalogen och var böckerna stod i hyllan. Bokprat var också ganska vanligt (något jag aldrig har ägnat mig åt), särskilt på grundskolan.

Så mycket undervisning i källkritik förekom nog inte före internets genombrott i skolan, åtminstone inte utanför historieämnet. Så sammanfattningsvis, skolbibliotekariens roll har blivit mer utåtriktad och mer pedagogiskt orienterad. Och samarbetet mellan skolbibliotekarier ser helt annorlunda ut, framför allt eftersom det finns så många fler kanaler för det idag.

Vilken eller vilka är de stora utmaningarna för skolbibliotek idag, skulle du säga?

Den största utmaningen på ett mer strukturellt plan är förstås kommunernas brist på resurser, något som inte blir bättre av att vi befinner oss mitt i en pandemi. Risken för nedskärningar är förstås stor. En annan risk/utmaning är att skolans digitalisering tas som ursäkt för nedskärningarna.

Den största utmaningen i skolbibliotekens vardag är att få till ett gynnsamt samarbete med lärarna och att rektor sanktionerar och ger möjligheter för sådana samarbete.

Vad ser du för möjligheter för skolbiblioteken framåt?

Den största möjligheten på ett mer strukturellt plan är att den pågående skolbiblioteksutredningen Stärkta skolbibliotek och läromedel leder fram till förslag som styrker skolbiblioteken och skolbibliotekarierna på något eller flera sätt.

Den största möjligheten i skolbibliotekens vardag är att vara en kunnig samarbetspartner till läraren och ett stöd för elever i såväl läsfrämjande som medie- och informationskunnighet. Vi har många sådana positiva exempel i Sverige. Idag finns så otroligt mycket att inspireras av, det finns mängder av kontaktvägar via sociala medier och från senare år har vi faktiskt en hel del empiri att hänvisa till som utredningar och utvärderingar, kunskapsöversikter, statistik och Skolinspektionens kvalitetsgranskningar.

Det är ju faktiskt jag som ska efterträda dig, har du något råd att ge mig på vägen?

Skolverket har oerhört många regeringsuppdrag att hantera och det är lätt att skolbiblioteksfrågan drunknar i denna mängd av uppdrag. Var aldrig rädd att påminna om skolbibliotek i sammanhang där det skulle passa in, men håller på att glömmas bort. Omvärldsbevaka mycket och försök att ha ett så brett kontaktnät som möjligt (både internt inom myndigheten och externt). Var rädd om skolbiblistan! Utöver att det är en diskussionslista för skolbibliotekarierna själva så har den fyllt Skolverkets skolbibliotekskonferenser med folk, byggt upp referensgrupper för Kolla källan och skolbibliotek, under 20 år befolkat filmer och artiklar med skolbibliotekarier, ställt frågor, svarat på frågor, kommit med hundratals inspel och tips till Skolverket och kanske framför allt: gett en statlig tjänsteman lite inblick i skolbibliotekariernas vardag.

Hur kommer du att fira pensionen?
Ja, från början var det ju planerat med både avtackning på jobbet i juni och någon privat fest i trädgården i Malmköping. Så blir det inte nu. Avtackningen skjuts upp såklart. Det blir nog bara en trevlig middag hemma, så får vi fira med något kalas och någon resa längre fram. För vi brukar fira med resor. I Sörmland. I Sverige. I Europa. Vi får se vilken riktning Covid-19 tar. Det påverkar förstås planerna.

Tack Anette för att du ställde upp på en intervju och jag hoppas att du blir ordentligt firad när det passar!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

maj

”Skolbibliotekarien är en superhjälte” – Författaren Bengt-Erik Engholm om skolbibliotekariers kompetens, källkritik och mänsklighetens historia

Postad av Jenny

maj 19, 2020 4:00 e m

Foto: Ida Halling

Bengt-Erik Engholm är en flitigt anlitad författare för skolbesök och skriver ständigt på nya faktaböcker för barn. I höst är han aktuell med en ny bok tillsammans med Jonna Björnstjerna, Från apa till Sapiens. Han har också ett start intresse för skolbibliotek så givetvis ville Skolbiblioteksbloggen ställa några frågor.

Bengt-Erik, du har skrivit en mängd olika faktaböcker för barn. Hur kom du in på det spåret?

Jag kom in på det av en ren tillfällighet. Jag skrev berättelser och kunde inte tänka mig att skriva fakta. Om man ska skriva fakta måste man ju kunna en massa saker och jag kunde ingenting. Så tänker jag fortfarande: det finns två sorters faktaboksförfattare, och det är de som kan något väldigt bra och väljer att skriva om det ämnet för barn. Sedan är det vi andra som inte kan någonting men blir nyfikna på ett ämne och tar reda på en massa om det. Så jag börjar från noll varje gång, det och att jag mognat (dvs blivit gammal) och törs ställa dumma och naiva frågor tror jag bidrar till att jag kommer i ögonhöjd med mina läsare.

Så här gick det till: Jag skrev på en äventyrsroman, Kameleontpojken, och råkade bli vän med en fakir – den fruktansvärde, den fasansfulle, den fantastiske fakiren Orthae! När han inte sticker vassa saker i kroppen, käkar glödlampor eller kör ner långa svärd i halsen heter han också Martin Lundström. Han hjälpte mig hitta stämningen jag behövde i boken, stämningen som finns runt en cirkus eller snarare bland gycklare.

När boken kommit ut och jag var på Författarförbundets julmiddag fick jag Malin Liljas fina bok Mumier som julklapp. När jag läst den tänkte jag: ”Så här skulle man faktiskt kunna skriva en faktabok om fakirer också”, och jag mejlade Malin, som också är redaktör på Natur och Kultur. Hennes korta svar var ”Kör!”. Och då gjorde jag det. Ganska snart hittade jag ett arbetssätt, ett slags metod, och så blev jag faktaboksförfattare.

Mumier är illustrerad av duktiga Jojo Falk och det kändes självklart att hon även skulle illustrera min fakirbok. Och sedan har hon gjort bilderna till de övriga sju böckerna i ”serien”. Jag har verkligen haft tur att få samarbeta med fantastiska bildkonstnärer som hittat den ton, värme och humor som givit mina texter luft under vingarna.

Boken Skelett återutges förresten av En bok för alla senare i år.

Min egen favorit bland din gedigna utgivning är nog Riktiga Vikingar!, jag tycker att dina texter samspelar så bra ihop med Jonna Björnstjernas illustrationer. Vilken är din egen favorit bland titlarna?

Riktiga vikingar! är också min favorit, även om det oftast är så att det jag håller på med för stunden eller den senast utgivna boken är favoriten. Det speciella med vikingaboken är bredden, tycker jag. Att jag lyckats få med så mycket, som till exempel samernas liv för tusen år sedan. Det kändes helt naturligt att få med alla folk som levde i Norden på den tiden, men samerna skymtar bara fram ibland i den historiska litteratur jag hittade under min research; jag tror dock att det håller på att förändras.

Men du skulle bara veta hur mycket jag fick stryka ner trots att min förläggare Johanna Ringertz gav mig ett tiotal extra sidor…

Jonna Björnstjerna är en riktig stjärna! Vi har gjort två böcker ihop och det blir minst en till och den kommer i sommar. Hon håller faktiskt just nu på med att renrita de fantastiska bilderna. Jonna är prestigelös och lätt att samarbeta med, och hon har en så skön humor och fantasi förutom att hon är en otroligt duktig konstnär.

Målet för mig när jag skriver mina faktaböcker, främst de för nyläsare, alltså 6–9-åringar, är inte först och främst att läsaren ska lära sig något. Då skulle jag skriva läroböcker. Det första målet är att de ska lockas av boken och att den ska locka till läsning och att läsningen är kul. Det andra målet är att de ska tycka att det är okej med faktaböcker och att de ska bli intresserad av ett ämne och bli inspirerade att söka efter andra böcker. I tredje hand kommer tanken på att de ska lära sig något också.

Hur går du till väga när du samlar in information till dina böcker?

Det viktigaste i början är att jag googlar igenom min egen hjärna. Alltså att jag dammsuger skallen på ämnet: vad vet jag om det här? Vad tror jag att jag vet? Vad är det för särskilt med ämnet? Vad vill jag ha reda på?

Redan här får jag koppla på källkritiken: mycket av det jag tror att jag vet är förstås bara myter och fantasier, men spännande att utgå ifrån.

Krävs det fantasi för att skriva faktaböcker? Självklart! Att hitta ingånger, vinklar och ställa sig oväntade frågor, allt det kräver fantasi. Det blir långa listor med tankar och frågor.

Den viktigaste drivkraften är nyfikenhet. Jag har förmånen att själv (för det mesta) få välja ämnen att skriva om, och då väljer jag förstås ämnen jag vill veta något om.

Med de här listorna framför mig måste jag erkänna att jag ger mig ut på nätet. Men först blir det för att hitta litteratur i ämnet. Jag lånar, och köper, en hel del böcker, men jag samlar även på mig tjogtals med länkar som jag betar av efterhand. Internet är kanske främst en inspirationskälla mer än en faktabank.

När jag grips av ett ämne vill jag ge mig på det från alla håll. Frågor jag ställer mig kan illustrera detta: ”Är loppor och löss samma art?”, ”Hur mycket snor kan det komma i näsan på en dag?”, ”Vad var de där havsvidundren folk trodde på förr i tiden?”, ”När levde de första tandläkarna?”, ”Varför tycker många att fladdermöss är läskiga?”. Jag vill ha med biologi, historia, geografi, fysik, folktro, myter och så vidare i böckerna. Vilket ibland kanske kan göra det svårt att ämnesbestämma dem. Men det bjuder jag på.

Med boken som kommer i sommar, Från apa till sapiens – mänsklighetens historia, har det dock varit på ett lite annat sätt. Tanken från början var att skriva en Sapiens för barn och då var det självklart att utgå från Hararis bok, och det var ju en prövning. Jag använde hans upplägg, men under arbetet letade jag fakta på annat håll också i delämnen som fångade mitt intresse, och som jag tror mina läsare kan tycka är spännande. Jag läste annan litteratur, vetenskapliga artiklar, lyssnade på relevanta radioprogram och såg en del på teve, och så tog jag kontakt med en del experter inom olika delområden.

Hur tänker du kring källkritik när du skriver?

Jag försöker vara källkritisk från början till slut. När jag hittar något på internet som verkar för kul för att vara sant, kollar jag upp det i första hand mot NE.se, och om inte det går kollar jag fler källor, forskare och arkeologer, som till exempel jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.

Sedan ser jag alltid till att få text och bilder faktagranskade innan boken är klar. Det är väldigt givande. Med vikingaboken var det så att jag använde tre faktagranskare, eftersom det krävdes väldigt speciell kunskap när det kom till samernas historia och det jag skriver om den spännande, runfyllda Forsaringen från Hälsingland. Från faktagranskarna fick jag även en del extra fakta som gjorde boken ännu bättre!

Jag vet att du brinner för skolbibliotekets roll i skolan, du företräder ju Författarförbundet i Nationella Skolbiblioteksgruppen. Vilken roll anser du att skolbiblioteken har för elevernas källkritiska granskande av information?

Förutom att det behövs en kompetens som kan lotsa eleverna in i böckernas värld måste det finnas någon som kan utveckla de unga till duktiga informationsökare och -hittare. Och där kommer källkritiken in. Varje skola måste ha personal som ansvarar för upprätthållandet av mediekunskap, informationssökande och källkritik. Någon som håller sig ajour om nya rön och rekommendationer och som kan utveckla det arbetet och föra kunskapen vidare till både pedagoger och elever. Och det är ju en himla tur att det finns ett yrke som kan fixa det: skolbibliotekarien – en superhjälte.

På vilket sätt är läsandet av facklitteratur gynnsamt för ett ”källkritiskt tänk”? Eller spelar det kanske ingen roll?

Jag tror att det är viktigt att redan tidigt lära sig skilja på skönlitteratur och facklitteratur. Men jag antar att det pratas om det redan i lågstadiet. Eller förresten: jag brukar ställa frågan om de vet skillnaden när jag är ute i skolorna, och upp till trean är det nog lite si och så med den medvetenheten.

Sedan tror jag att det är viktigt med en uppmuntran att använda facklitteratur mer när de själva ska skriva en text om ett visst ämne, än att skicka ut dem på nätet direkt. En bok kan du för det mesta, nästan alltid, lita på och det kan vara en erfarenhet som är viktig.

När jag möter klasser som ska skriva fakta brukar jag berätta hur jag gör, och då ställer jag alltid frågor till klassen exempelvis om hur de ska ta reda på fakta. De svarar alltid ”google” eller ”internet” allra först. Alltid. Sedan brukar jag kunna locka ur dem att de kan titta själv också, till exempel att gå till ett museum. Sedan, efter att jag nästan lagt ordet i deras munnar, kommer någon på att man kan fråga någon som vet, en expert. Efter det försöker jag på olika sätt få dem att säga ”läsa i en bok”, men jag får för det mesta gestalta det med att läsa ur någon av mina böcker. Här finns det saker att göra: eleverna måste bli mer medvetna om att de kan hitta fakta i en bok. Det låter ju självklart, men det är inte det.

Facklitteraturen kan bli en måttstock eller ett stödhjul när det kommer till att förstå vad källa och källkritik är.

Hur tycker du att en skolbibliotekarie kan puffa för facklitteraturen på sin skola? Har du något bra tips?

Som författare får man ibland skräckhistorier berättade för sig. Den mest skrämmande är nog den där en klass just kommit in för att låna en ”bänkbok”. En kille hittade en fantastisk faktabok han ville låna, men läraren var emot det och de började argumentera. Till slut gick läraren med på att killen fick låna den bok han ville läsa, men bara på villkoret att han lånade en ”riktig” bok också.

Som faktaboksförfattare vill man ju inte höra sånt. Naturligtvis ska eleverna läsa olika slags litteratur, men jag känner ibland att det finns ett förakt mot faktaböcker, att det inte är riktig litteratur, som skräckhistorien bekräftar.

Det viktigaste för att hitta en läsare är precis samma sak som när jag skriver: nyfikenhet. Det funkar med skönlitteratur: läsaren letar gärna berättelser som utspelar sig i ett sammanhang där hen trivs. Spelar hen fotboll vill hen läsa en spännande bok i fotbollsmiljö. Där tror jag också man kan hitta en väg åt andra hållet. Om någon älskar thrillers kanske det går att locka med böcker om verkliga brott, gillar läsaren historiska berättelser är vägen röjd för historiska fakta.

Men det känns lite förmätet för mig att komma med något kanontips som är bättre än det duktiga skolbibliotekarier gör hela tiden.

Min erfarenhet är att många barn gärna vill läsa om saker som verkligen finns. Och de är det säkert inte så svåra att motivera. Sedan handlar det mer om att det finns böcker inom alla möjliga områden. Att det alltså finns ett rikt utbud av spännande och roliga faktaböcker och att dessa får synas och ta plats.

Jo: fler författarbesök förstås… och gärna längre samarbeten inom ramen för ”Skapande skola” (statligt bidrag via Kulturrådet, reds. anm.).

Apropå skolbibliotek… vilket är ditt första skolbiblioteksminne?

Jag är uppväxt i en liten by, Kölsillre, i västra Medelpad. Vi hade inget ”riktigt” skolbibliotek, men en gång i veckan fick vi gå in i den pyttelilla filialen dit böcker från folkbiblioteket i Ånge kom i fina trälådor. Bibliotekarien Maja såg till att det fanns böcker vi gärna lånade och för min del blev det ofta något om Agaton Sax, Dante och Tvärsan eller Ture Sventon.

På högstadiet i Ånge var det inte mycket bevänt med biblioteket, men när jag sedan började gymnasiet upptäckte jag verkligen vilken fantastisk plats ett skolbibliotek kan vara. Där satt jag och pluggade, hängde med kompisar och bläddrade i böcker. Det var en fristad, en oas full med ord.

Slutligen, vad läser du själv just nu?

Just nu är jag inne i slutet av researchen i ett annat passionerat projekt som gör att jag läser och antecknar massor. Jag läser sedan mer än ett år tillbaka det mesta jag kan komma åt om… korpar. Det är ämnet för nästa bok, om det nu blir någon bok, för ingen har sagt att de är intresserade av att ge ut en fet faktabok för barn om just korpar. Jag ska skriva den ändå, och den kommer att bli väldigt bra.

Men jag läser annat också. Bland annat Testamente av Nina Wähä och Mördarens apa av Jakob Wegelius, som jag äntligen tagit itu med. Läste nyligen första boken om Sally Jones och är grymt imponerad av både text och bilder. Jag läser också två böcker om de samiska folkens historia: Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba och Torvkåtornas torvkåta och renägarinnan från Skåne av Nils-Henrik Sikku och Katarina Pirak Sikku.

Man kan säga att det är en blandad kompott, men så ser det ofta ut när det gäller mig.

Och just nu ser jag fram emot att läsa Linnéa Kryléns Handbok för storsamlare som kommer inom kort.

Stort tack, Bengt-Erik! Jag ser fram emot att läsa Från apa till Sapiens!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

Om bloggen

Här får du information, inspiration och omvärldsbevakning med fokus på skolbibliotek.

Bloggen skrivs av Mediotekets skolbiblioteksgrupp som arbetar med skolbiblioteksutveckling och fortbildning för Stockholms stads kommunala skolbibliotek.

Vill du nå oss? Kontakta oss på
skolbiblioteksstod@edu.stockholm.se