Foto: Eva Enarson

Vi har intervjuat Pamela Schultz Nybacka med anledning av hennes nya rapport Värdet av skolbiblioteket: en verksamhet för hållbar utbildning och bildning, som är en del av Nationell biblioteksstrategi. Pamela Schultz Nybacka är doktor i företagsekonomi, ansvarig för förlagskunskapen vid Stockholms Universitet samt lektor vid Södertörns högskola. Hon utvecklar även den nya bibliotekarieutbildningen som öppnar på Södertörns högskola i höst och är en av initiativtagarna till Romanceakademin som startade 2018.

Hur upplever du mottagandet av Värdet av skolbibliotek?

Intresserat och seriöst! Har fått en del mejl som bekräftar min historieskrivning och lägesbeskrivning kring skolbiblioteken. Jag har också träffat tjänstemän på både kultur- och utbildningsdepartementen, som behöver samarbeta mer på området. De fick en del matnyttigt att tänka på och utveckla. En företrädare från ett av mina fall var spontant jätteglad över rapporten och tycker att jag har satt fingret på de väsentliga problemen och att rapporten därför är direkt användbar i diskussionen med sina överordnade.

Vem ska läsa rapporten, tycker du?

Skolbibliotekarier, lärare, skolledning, politiker, studenter, m.fl. – alla kan hitta någon del som kan bidra till deras kunskap och perspektiv. Det är också en text att arbeta med och diskutera lite mer djupgående tillsammans.

Hur skulle du vilja att rapporten används ute i landet?

En särskilt användbar del i rapporten är ”likvärdighetsmodellen”, som benar ut fyra idealtyper av skolbibliotek beroende på olika villkor när det gäller organisering och ledning. Det kan vara värdefullt att stämma av modellen mot de egna förutsättningarna att driva skolbibliotek för att diskutera vilka utmaningar och möjligheter som en har att hantera. Dessutom ger jag en rekommendation kring vilken modell som är mest välfungerande och hållbar. Jag ser gärna att varje huvudman, skolledning och skolbibliotek funderar på hur de kan anamma denna modell.

Du påstår att ”de goda exemplens tid är förbi”. Kan du berätta lite mer?

När jag säger att de goda exemplens tid är förbi så påstår jag att det inte räcker att titta på goda exempel. I nuläget finns det mycket kunskap om hur ett utmärkt skolbibliotek fungerar på en skola, men desto mindre kunskap om vägen dit. Det räcker tyvärr inte med att visa upp ett bra exempel och tro att andra kan göra likadant. Visst behövs förebilder ibland, men vi får inte överskatta viljan att härma andra. Särskilt om förutsättningarna är så olika.

Dessutom riskerar goda exempel att gömma dåliga exempel. Jag talade nyligen med en bibliotekarie på ett prisbelönat skolbibliotek, som var bygdens stolthet och hon hade alldeles utmärkta villkor. Men i samma by fanns en annan skolbibliotekarie som fick slita på tre olika skolor och de skolbiblioteken var naturligtvis inte alls lika bra. Detta är ju förödande för likvärdigheten på en och samma ort. Så länge vi bara talar om de goda exemplen, så kommer inte likvärdigheten att bli bättre.

Nu är det därför hög tid för en bred och genomgripande satsning. Att utveckla skolan i rätt riktning handlar om en djupgående kulturförändring, som tar tid och energi. Det behövs krafttag för att höja lägstanivån bland skolbiblioteken!

På sidan 190 skriver du vad skolbibliotek har gett utryck för vad man INTE tycker att skolbibliotek ska vara eller göra (inte låna ut läromedel, vara vikarie, osv). Tror du att många skolbibliotekarier känner igen sig i detta?

Ja, många skolbibliotekarier arbetar ensamma och det kan vara svårt att göra prioriteringar eller diskutera gränserna för sitt uppdrag med sin chef. Listan är ett stöd för att åtminstone väcka frågor kring vad som är nödvändigt och inte. Listan kommer att förändras i takt med att professionen utvecklas. Just nu är det många organisatoriska och administrativa frågor som upptar listan. Gissningsvis kommer det att ske en utveckling på områdena kring pedagogik och elevernas resultatutveckling och måluppfyllelse i takt med att skolbibliotekens uppdrag fördjupas.

Vad ska då ett skolbibliotek vara och göra för att nå upp till styrdokumentet och bidra till elevernas kunskapsutveckling?

Skolbiblioteket ska vara en aktiv del i skolutvecklingen för elevernas resultatutveckling, måluppfyllelse och välmåga. De allra flesta skolor behöver jobba hårt med sin kvalitet och kulturförändring och skolbiblioteken kan vara en konstruktiv kraft i detta arbete. Skolbiblioteken kan bidra till elevernas språkutveckling, läsande och skrivande, digitala kompetens och dessutom stärka deras socio-emotionella välbefinnande. Skolbiblioteken kan bidra med stärkta skolresultat på både kort och lång sikt genom ett livsperspektiv på elevernas lärande och bildning. En del skolbibliotek samordnar också kulturaktiviteter på sina skolor och det tycker jag är alldeles utmärkt. Det finns forskning som visar att elever som tar del av kultur även utanför skolarbetet får bättre betyg och blir mer benägna att söka sig till högre studier.

Du skriver att begreppet ”pedagogisk resurs”(s 198) kan vara problematisk. Vad föreslår du istället och varför?

”Pedagogisk resurs” är det begrepp som har använts under decennier för att ge skolbiblioteken legitimitet i skolvärlden. Men begreppet cementerar bilden av skolbiblioteket som en ganska passiv stödfunktion – något som bara ligger där och väntar på att användas. Det är inte så som framsynta och erfarna skolbibliotekarier arbetar idag. Skolbiblioteken är i stället en ”pedagogisk verksamhet” i sig och den verkar i samspel med undervisningen i övrigt. Med ordet verksamhet betonas också att det behövs mer än ett rum och ett mediebestånd för att vara ett skolbibliotek – det behövs en kompetent bibliotekarie som håller i gång verksamheten.

Om vi kallar skolbiblioteket för ”pedagogisk resurs” och det inte används ordentligt så blir det ju direkt ”resursslöseri” och skolbiblioteket riskerar då att krympa eller läggas ner. Skolbiblioteken behöver därför skrivas in i skolans pedagogiska kärnverksamhet. I stället för att betrakta satsningar på skolbibliotek som en kostnad bör de betraktas som pedagogiska investeringar.

Du riktar också kritik mot att begrepp som ”bristande likvärdighet” används för att beskriva situationen där 2 av 3 skolelever i Sverige saknar ett bemannat skolbibliotek. Du förslår istället begreppet ”samvärdighet”. Varför är det begreppet bättre?

Uttrycket ”bristande likvärdighet” får det att låta som att det generellt finns tillgång till skolbibliotek i landet, men att det brister lite här och var. I själva verket är läget mycket värre än så. Likvärdigheten kan brista inom skolor där det finns skolbibliotek men att det finns en särordning mellan olika klasser och ämnen. Man behöver arbeta mycket mer systematiskt och genomgripande för att skapa likvärdighet bland eleverna. På ett nationellt plan finns ingen likvärdig tillgång överhuvudtaget. Det är skandal att skol- och bibliotekslagarna inte efterlevs!

Begreppet ”samvärdighet” tillkom för att ge ytterligare en värdedimension till likvärdigheten. Det är alltså fråga om en likvärdighet som skapas genom aktivt samarbete på skolan. Det finns forskning som visar att lärarnas samarbeten kring undervisningen är en faktor i framgångsrik resultatutveckling bland eleverna. Jag tänker mig till exempel att skolbiblioteken kan mobilisera både lärare och elever i samarbeten för att nå ännu längre med verksamheten.

Vilken är den största utmaningen respektive möjligheten för skolbibliotekssverige, tycker du?

Den största utmaningen är att elevernas bristande tillgång till skolbibliotek utgör normen i skolvärlden idag. Det som hindrar en snabb och kraftfull satsning är att skolbiblioteken faller mellan utbildningspolitik och kulturpolitik. Det är till exempel symptomatiskt att statsminister Löfvén i regeringsförklaringen nämner skolbiblioteken i samband med kulturpolitik och läsning, men inte alls när det handlar om skolpolitik och elevernas utbildning. Vi behöver koppla samman dessa områden och deras betydelse för kunskap, lärande och relationer för att skapa en god grund för vårt demokratiska samhälle.

Den största möjligheten för skolbiblioteken ligger i att bidra konkret till skolans utveckling för elevernas bästa. Hela skolväsendet präglas tyvärr av splittring och särordning idag. Samarbete mellan lärare och skolbibliotekarierna kan hjälpa till att bygga en samarbetskultur och en arbetsmiljö som är mer hållbar. För att kunna göra detta behöver skolbibliotekarierna också sina egna professionella nätverk att samverka och utvecklas inom. Här finns en jättepotential att göra arbetet givande och attraktivt samtidigt som vi stärker professionen.

Om du sätter fingret i luften… Vad tror du om framtiden för skolbiblioteken i Sverige?

Det är hoppfullt att Nationella biblioteksstrategin har lyft upp skolbiblioteken som sitt främsta förslag.

Jag tror också att det är helt avgörande hur vi ser på skolbiblioteken. Om vi går in i en lågkonjunktur och med olika slags hot mot demokratin, så är det inte längre läge att tala om skolbiblioteken som en ”pedagogisk resurs”. Då kommer talet om nedskärningarna som ett brev på posten, om vi inte ser upp! Men om vi i stället betraktar skolbiblioteken som en integrerad pedagogisk kärnverksamhet som är avgörande för skolans framtida utveckling, så kan vi i stället satsa ordentligt och skapa en fantastisk infrastruktur från grunden. Det är denna fruktbara riktning som jag ser och som kommer att ha betydelse för vår demokrati under många år framöver.

Tack för intervjun, Pamela!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent